Mario Palomino är en 20-årig anfallare som publiken har fått lära känna under våren. Han har kontrakt i ÖFK till 2028 och stortrivs i stan och med laget. Men första tiden var kylan en prövning för Granada-sonen.
Du hade en lång provspelsperiod innan du skrev kontrakt med klubben. Hur var din första tid här? Kallt?
– Jag minns att min första dag var under en match, och jag minns att Dani (Daniel Miljanović reds. anm) hämtade mig. Det var en välsignelse för mig eftersom han kunde prata spanska. Jag minns också att jag aldrig i mitt liv hade frusit så mycket som under den matchen, trots att den spelades i tältet. Jag minns att inte ens hur kroppen reagerade.
Hur började allt med fotbollen? Höll du på med andra sporter också? Basket kanske med tanke på din längd? Du är 1,94 centimeter lång.
-Om jag ska vara ärlig så började jag med att spela tennis eftersom min farbror fick in mig på tennis när jag var liten. Faktum är att jag inte var dålig på det och han hoppades att jag skulle fortsätta spela. Men jag tröttnade ganska snabbt och bad min pappa att skriva in mig på fotboll istället, och det var där allting började.
Var i Spanien kommer du ifrån? Berätta om din hemstad!
– Jag kommer från den bästa delen av Spanien – södra Spanien, från staden Granada, en av de bästa städerna i Andalusien. Vi har allt där och jag rekommenderar verkligen folk att besöka staden eftersom den är fantastisk. Alla som åker dit blir förälskade i den.
Hur ser din familj ut?
-Tack och lov har jag en fantastisk familj. Vi är fyra personer i familjen, utan att räkna min mormor som är som en andra mamma för mig, och min morfar som var som en pappa för mig. Min pappa och mamma är verkligen en välsignelse eftersom de alltid finns där för mig, både i de svåra och de bra stunderna. Speciellt min pappa som hjälper mig mest med fotbollen – utan honom hade jag utan tvekan inte varit här idag. Min mamma är mitt liv. Sedan har vi chefen i huset, min bror. Han är otroligt intelligent och kommer lyckas med allt han bestämmer sig för. Han är ett exempel på målmedvetenhet och min idol i livet.
Vad är det svåraste med att bo så långt ifrån dem?
-Att inte vara med dem varje dag och att inte kunna finnas där under svåra tider. De hjälper mig alltid väldigt mycket även på avstånd och jag är väldigt tacksam för allt de gör för mig. Ibland saknar jag dem mycket eftersom vi är väldigt nära i min familj.
Kommer de att komma hit och hälsa på dig?
– Ja, planen är att de ska komma hit under sommaren och vara här med mig i ungefär tio dagar. Min mamma var här för en månad sedan för att träffa mig och hjälpa mig lite med allt.
Hur har din tid i klubben varit hittills?
– Min upplevelse har hittills varit perfekt. Både lagkamraterna, ledarstaben och alla runt omkring behandlar mig med mycket kärlek och det hjälper mig väldigt mycket. Jag är också väldigt tacksam för mina vänner Dani och Hugo, som är som mina bröder här. De hjälper mig med allt och gör allting lättare.
Kommer du bra överens med dina lagkamrater?
-Omklädningsrummet är fantastiskt. Mina lagkamrater är verkligen väldigt bra människor och det gör att stämningen i laget är väldigt bra. Den goda atmosfären gör oss mer sammansvetsade och det syns i resultaten.
Vad gör du på fritiden?
-På min fritid är jag oftast med Dani, Hugo, Begić och Luka. Vi har väldigt roligt tillsammans. Jag ska inte ljuga – jag älskar också att spela Playstation, och dessutom går jag ofta till gymmet.
Vad skulle du vilja förbättra i din roll i laget och på planen?
-Jag skulle vilja förbättra många saker. Jag är fortfarande väldigt ung och har mycket kvar att utveckla, men jag är säker på att jag med hjälp av tränarna och genom att få mer speltid och självförtroende kan bli en riktigt bra spelare.
Vilken är din största styrka?
-Min största styrka skulle jag säga är det arbete som inte alltid syns på planen – duellspelet, att vinna bollar och framför allt mitt felvända spel. Jag kan ge laget lugn och hjälpa oss att hålla i bollen när det behövs. En annan styrka är mitt huvudspel.
Varför tror du att det går så bra för laget just nu?
-Det handlar helt klart om det hårda arbetet varje dag. Vi är ett väldigt hårt arbetande lag och dessutom talangfulla. Jag tycker att vi har den perfekta balansen mellan erfarna spelare och unga spelare. Ledarstaben vet verkligen hur man får ut det bästa av laget just nu och jag är inte förvånad över det jag ser.
Vad är ditt mål inför nästa match mot IK Oddevold?
-Det viktigaste målet, både personligem och för laget, är att ta tre poäng för att fortsätta ligga i toppen. Sedan skulle jag självklart gärna hjälpa laget med ett mål eller en assist.
Hur förbereder du dig inför en match?
-Inför matcher gillar jag alltid att be och att ta hand om sömnen och kosten, eftersom det är nyckeln till att kunna prestera bra på planen.
Vem är din favoritspelare i fotbollsvärlden?
-Utan tvekan anfallaren Alexander Sørloth. Han är verkligen en förebild för mig eftersom han har en spelstil som liknar min egen. Bland dagens anfallare är han min största referens.
(En norsk spelare som är 1,95 centimeter lång. Reds.anm.)
Håller du på FC Barcelona- eller Real Madrid?
-Egentligen håller jag på Sevilla FC, men för min morfars och min farbrors skull kommer jag alltid att välja FC Barcelona. Sedan jag föddes satte de alltid på mig en Barcelona-tröja.
Gillar du svensk mat?
-Ja, faktiskt, jag älskar den. Den är väldigt god.
Slutligen, vad tycker du om lagets chanser i Superettan?
Jag tycker att vi har stora möjligheter att uppnå fantastiska saker, men vi måste vara ödmjuka och fortsätta arbeta hårdare än någonsin. Jag tycker att vi har en väldigt bra ledarstab som kan ge fansen mycket glädje. Förhoppningsvis kan vi, med mycket arbete och uppoffring, nå våra mål – men alltid med ödmjukhet och hårt arbete som grund.
MALIN A JUNKKA
Dela artikel