Som barn var det boxning och friidrott som gällde för Francis Jno-Baptiste.
– När jag upptäckte fotbollen då jag var 11 år slutade jag med alla andra sporter. Men det var lite problem att smita till fotbollsträningarna i början eftersom mamma hade förbjudit mig att spela fotboll, säger Francis och skrattar.
19-årige Francis Jno Baptiste är ett av de nya namnen i årets ÖFK. Han har precis flyttat till Östersund från London.
– Det är klart att det är en stor skillnad. Men jag gillar utmaningar och jag hoppas att kunna utvecklas i den här klubben. Det finns ju många exempel på spelare som kommit till den här klubben och blivit riktigt bra. Sedan har de fortsatt ut i Europa, säger Francis.
Visste du någonting alls om Östersund?
– Nej, när jag fick förfrågan så googlade jag förstås fram staden. Men mer än att Östersund skulle ha 63 000 invånare visste jag nog inte då jag satte mig på flyget hit (skratt). Att fotbollslaget spöat Arsenal i London i Europa League hade jag förstås också koll på. Vi var många hemma i London som skrattade då.
Tror du att du kommer att trivas här?
– Ja, jag är här för att bli en bättre fotbollsspelare och det tror jag också. Jag har tittat på många av ÖFK:s matcher sedan jag skrev på och de spelar en fotboll som tilltalar mig. Det enda som riktigt bekymrar mig är vädret. Det är ju oerhört kallt, men grabbarna i laget säger att det kommer att blir ännu kallare. Jag vet inte om de skämtar för det var flera minusgrader då vi steg på planet mot Cypern i går.
Att han skulle bli professionell fotbollsspelare var det nog ingen som trodde då han var en liten grabb.
– Nej, det var boxning som gällde. Dessutom sprang jag 200 meter, 1500 meter och hoppade höjdhopp. Det var först när jag var 11 år som jag hängde med på en fotbollsträning. Det var i ett korpenlag för ungdomar.
Francis, som bodde med sin mamma i de östra delarna av London, kom hem en dag och berättade att han skulle börja spela fotboll. Men det var inget som togs emot med glädje.
– Mamma sa ifrån. Jag skulle inte få spela fotboll. Hon tyckte att jag misskötte skolan och då var hennes straff att jag inte skulle få spela fotboll om jag inte skärpte till mig i skolan.
Det blev en tid med många lögner för Francis som verkligen ville spela fotboll.
– Jag hittade på massor med saker som jag sa att jag skulle göra då jag smet iväg och tränade fotboll. Coachen ville att jag skulle börja i laget på allvar och vara med och spela matcher. Inte bara vara med på träningarna. En dag följde han med mig hem efter en träning och berättade för min mamma att han tyckte att jag var duktig att spela och ville att jag skulle börja i laget. Mamma var en aning upprörd då hon förstod att jag ljugit för henne. Men det har gått över, säger Francis och skrattar.
Francis var rätt stor för sin ålder och spelade alltid back. Någon annan position hade han inte provat på. Under en match blev en av lagets anfallare skadad. Det återstod 28 minuter och Francis lag ledde med 4–1.
– Coachen vände sig mot bänken och funderade vem han skulle plocka in. På skoj sa några av mina kompisar ”du kanske ska ta in Francis på topp?” Till min förvåning satte han in mig som forward.
Hur gick det?
– Jag gjorde sju mål på de 28 minuterna och vi vann med 11–1. Sedan den dagen har jag aldrig fått spela back.
En scout från West Ham fick syn på Francis under en korpenmatch och han fick testa med West Ham några månader. Det blev inget kontrakt där. I Stället hörde Crystal Palace av sig och de skrev kontakt med Francis som 13-åring.
Där har han vandrat uppåt i lagen och förra året gjorde han succé i U18 då han på 23 matcher prickade in 15 mål. Under de tre matcher han spelat i U23 har det blivit ett mål.
Men nu är det alltså ÖFK som gäller för honom de närmaste åren och en målskytt är precis vad laget behöver.
– Mitt mål är i alla fall att kunna hjälpa laget med en hel del mål. Jag är forward med uppgiften att göra mål.
Nu är han på plats på Cypern med sitt nya lag.
– Det är perfekt att åka i väg på träningsläger direkt. Jag tror det går ännu snabbare att komma in i laget om man är på läger tillsammans. Det känns verkligen som en stor utmaning att jag nu ska spela fotboll i ett av Sveriges bästa lag. Och stora utmaningar är det jag gillar mest.
Dela artikel