Detta är en åsiktsartikel och innehållet är skribentens egen uppfattning.
ÖFK bjöd publiken på en underhållande match när omkring 5 000 personer kom till arenan i går. Det var dags för den så kallade gratis-matchen, höstvädret var stabilt och många ville se 2026 års upplaga av ÖFK som första gången på många många år krigar om att ta sig uppåt mot Allsvenskan, inte för överlevnad.
Det var oväntat tyst från östra och västra läktaren under första halvlek. Något som Curtis Edwards tydligen lagt märke till och kommenterade efteråt. Inte blev det bättre när Varberg tog ledningen med 5 minuter kvar av första halvlek. Men sedan när andra halvlek var i gång ÖFK steppade upp, spelade stundtals mycket bra och när det hettade till i flera situationer mot ett fysiskt Varberg, då vaknade publiken till. Ilskan mot en ”feg” domare växte på läktaren.
Jabir Abdihakim Ali spelade bra och tog emot och fördelade bollar till höger och vänster men bollen hittade inte mål förrän i 61 minuten. Och vilken lycka! Adjoumani nätade efter att Sunday varit nära med nick i ribban och han blev assist.
Varberg är förstås ett bra lag och ÖFK svarade upp med snabbt spel på trånga ytor med Varberg tätt inpå. Men ändå var besvikelsen enormt stor efteråt bland spelare och tränare. Det är tufft att inte vinna när man har bollinnehavet och är det bättre laget. Och även publiken reste sig och gick tyst hem. 1 poäng kändes åter som förlust av 2.
Men efteråt när man synat matchen så tror jag att många var nöjda men mer vill ha mer. Supportrarna är svältfödda på framgång och nu drömmer man om framgång och kanske, kanske Allsvenskan.
För att repetera vad som gäller så går ettan och tvåan direkt till Allsvenskan. Lagen som slutar på tredje och fjärde spelar kvalspel mot varandra där vinnaren sedan får kvala mot laget som slutat på 14:e plats i Allsvenskan.
Norrköping kommer defilera in i mål och som Nemanja sa i ÖP så blir en fight nu mellan Falkenberg, Varberg, Landskrona och ÖFK. Tuffa matcher väntar och det gäller att plocka fram vinnarblicken, viljan och att vi har marginalerna med oss. Stolpar och ribban får inte stå i vägen. Bollarna ska inte flyga över mål när vi väl har chansen.
Kanske kan gårdagskvällens tillställning på Gamla Teatern stärka spelarna? ÖFK firade 30 år med baluns tillsammans med fans, sponsorer och eldsjälar. Och det var uppträdande med Toves orkester i det så kallade kulturprojektet. Toves orkester är en uppskattad allsångsorkester där musiker med funktionsnedsättning och erfarna ledare delar glädjen med musik. Så fint att se alla på scen; ledare, styrelse, kanslipersonal, spelare och hjältarna alla dagar i Toves orkester. På scenen kunde spelarna glömma matchen en stund och vara i nuet tillsammans med nyvunna vänner i orkestern. Människor som gått en annan fight i livet. Det var fint att se!
Det var också ljuvligt att se bildspelet från klubbens begynnelse med glädjescener då laget tog klivet upp till Allsvenskan 2016 och när legender som Nouri, Sema, Sotte, Ghoddos, Baschirou, Mensiro, Keita, Potter, Tom Pettersson med flera dök upp på bilderna jublade gästerna på Gamla Teatern.
Kanske kan detta inspirera dagens trupp att göra det lilla extra, hämta oanade krafter och visa att den lilla klubben i Jämtland kan göra det igen, ta klivet upp i Allsvenskan? Ingenting är omöjligt i år. Fyra olidliga matcher väntar och hjärtat pumpar rött och svart! Nu kör vi!
MALIN A JUNKKA
Dela artikel