Hemmapremiär och första kvarten såg så fin ut. Trelleborg fick knappt röra bollen. Men sedan kändes det som energin försvann och spelet blev lika grått som aprilvädret. Publiken blev tyst och likaså Falkarna på Norra stå.
Jag, och säkert flera med mig, själv började längta efter halvtid för att något eller någon skulle ruska om spelarna och väcka upp dem. I korvkön gnälldes det och det låg en oro över arenan. Om man inte kan ta tre poäng på hemmapremiären när ska man då göra det? Var är energin?
Inga byten från ÖFK:s sida och så var andra halvleken igång. Jag skulle gärna varit en fluga på väggen i omklädningsrummet för att veta vad Powell sa till spelarna för något hade hänt. Energin var tillbaka och chans på chans radades upp. Jag blev plötsligt varm i det gråkalla vädret och kunde ta av mig mössan. Trelleborg var så nära att ta över matchen med ett mål men den här gången hade Aly Keita med sig sin högra stolpe.
”Det blir en 0–0 match” hördes det från missnöjda supportrarna. De drygt 1600 personerna som kommit till arenan ville se ett vinnande ÖFK, inget annat. Men ibland kan det kännas så svårt att få in bollen i det till synes enorma fotbollsmålet.
Men så gjordes det några byten. Albin Sporrong som jobbat så bra på mittfältet fick ont och in kom Henrik Norrby med ny energi. Simon Kroon fick också välförtjänt vila och Simon Marklund kom in med sin fina bollhantering. Och plötsligt; kämpen Yannick Adjoumani, som måste ha sprungit flera mil och tagit många smällar som vanligt, fick till en perfekt passning till Jakob Hedenquist som nickade in bollen bakom Trelleborgs målvakt.
Arenan kokade, Hedenquist jublade och visade sin kärlek till publiken. Men 1-0 är skört och det kändes nervöst ända till domaren blåste av. Då firade spelarna som om de vunnit Svenska cupen. Keitas lycka av att hålla nollan gick inte att ta miste på, publikens glädje av att äntligen få räkna in tre poäng och man kunde nästan höra Powells suck av lättnad upp till läktarplats. Mina tankar gick till Chelseas seger över Man United häromdagen när de firade som om de vunnit Premier League. Men ibland är en seger så viktig och ett enda mål så betydelsefullt.
Hedenquists mål banar väg för att visualisera fler trepoängare och det ger plats för drömmar och verklig framgång.
I dag njuter vi sedan börjar resan mentalt mot Varberg, ett lag som bjuder på fysisk fotboll. Nu längtar jag redan till lördag för att se hur ÖFK ska ta sig an nästa utmaning!
MALIN A JUNKKA
Dela artikel