Detta är en åsiktsartikel och innehållet är skribentens eller skribenternas egna uppfattningar.
Som vi har väntat, och väntat. Försäsong, Svenska cupen och träningsmatcher. Nu äntligen var det dags att se om skarpt läge skulle hjälpa laget tillbaka till den form de uppvisade under Svenska cupen. Mitt tips innan matchen var 1-1 och då kände jag mig ändå lite väl positiv. Bortaplan, premiärnerver och lång bussresa i kroppen. Saker som låg och skvalpade. Och som även Nemanja poängterat har inte träningsmatcherna varit godkända. Jag blev dessutom lite skakig när jag hörde att Uppenberg gjort sig lite illa och Tyree Griffiths skulle in i mål. Det är ju så nyss han kunnat börja träna för fullt.
Men det började riktigt fint och det kändes som två jämna lag som möttes. I 17 minuten fick Amar Begic in en assist till Curtis Edwards som satte dit 0-1 till oss! Jag har saknat Begic under hans fotskada, tror att han kommer att växa mer och mer. Han tillför klass till laget och tar ansvar. Vi fick njuta av ledningen en stund tills Varberg kvitterade. Då tänkte jag okej 1-1 är inte så tokigt på bortaplan, håll i!
Men ÖFK fortsatte med sina fina anfall. Simon Marklund är ljuvlig att se på när han är i denna form. Ett geni som är så viktig i årets trupp! Backlinjen visade återigen vem som bestämmer och jag vill lyfta särskilt Sunday i denna match.
Men den som verkligen förtjänade att få en guldstjärna var Curtis Edwards, eller ”Sheriffen” som fansen oförklarligt började kalla honom under storhetstiden. Han gjorde allt rätt. Han var på rätt plats, levererade underbara passningar, särskilt den till Stensrud, som tyvärr inte blev mål denna gång. Och hans hörna! Hände det ens? In i krysset. Spelar ingen roll om vinden hjälpte till det var magi! Plötsligt var vi i ledning och vi höll tätt hela vägen. En riktigt bra match! Det här var precis vad spelarna, tränarna och fansen behövde. En drömpremiär som får spelarna att glömma träsmaken efter en bussresa på 85 mil enkel väg.
Nu kan de bara sitta där och njuta av 3 poäng och vips så är de hemma i Jämtland igen. På lördag är det hemmapremiär! Jag gissar att publiken vill se ”Sheriffen” in action igen på Jämtkraft arena. Där kan vi snacka om väl investerade pengar för fansen. Den insamlingen och starten som Edwards bjöd på är redan en liten saga i sig. Nu kämpar vi på och behåller ödmjukheten med Nemanja Miljanović och Fredrik Aamund Eliassen vid rodret! Det känns som en duo att hålla sig fast vid när det stormar, bokstavligen.
Vi ses på lördag!
MALIN A JUNKKA
Dela artikel