Detta är en åsiktsartikel och innehållet är skribentens eller skribenternas egna uppfattningar.
Matchen mot Örgryte! En dröm. Jag hade en märklig känsla av lugn när jag körde mot arenan vid 14-tiden och jag kunde behålla detta lugn, hyfsat i alla fall, under 95 minuter. Tack ÖFK för att ni levererade den mest stabila insatsen hittills i år. Dessutom kändes det som vi gick från sträng Jämtlands-vår till en hint av Jämtlands-sommar under de två halvlekarna. Solbrillorna åkte på och dunplagg efter dunplagg fick plockas av.
Jag vet inte exakt vad Livani/Aasmund Eliasen har gjort med spelarna under sista veckan, men som Livani sa under en intervju i torsdags så var deras prio att neutralisera Örgryte. Och det lyckades ÖFK verkligen med. Ett Örgryte som fram till i går var obesegrade.
Det kändes stabilt hela vägen. Och när spelare efter spelare behövde bytas ut efter att ha gett mer än 150 procent så kom nya hungriga spelare in, beredda att försvara ledningen med 2-1. Michael Oluwayemi och Sunday sprang som det inte fanns någon morgondag, Ghanoum gav allt och Kirby jobbade hårdare än någonsin och gjorde till och med ett mål men det var knapp offiside.
Jag har en känsla av att Livani/Aasmund Eliasen har något intressant på gång för ÖFK, för Östersund, för Jämtland och för Fotbollssverige.
Det är lätt att som rödsvart bli euforisk och tänka stort vid vinster men jag är tacksam för ett stabilt Superettan-lag som med tiden kan bli allsvenskt material. Men detta bygger på att ÖFK får en kontinuitet med de här tränarna vid rodret. Spelare kommer att komma och gå men en stomme av de här som finns här nu behöver vi behålla!
I går blev jag så glad över att trygga och bollskickliga Simon Marklund fick göra mål, ett riktigt snyggt mål också!
Ahmed Bonnah levererar mer och mer för varje match. Han är hungrig, han vill uppåt. Det är en sak som är säker.
Albin Sporrong styr upp mittfältet och är så viktig för laget inser man efter hans korta frånvaro.
Nebiyou Perry, tyckte jag, gjorde sin bästa match i år. Han slet och levererade även en assist till Markund.
Och Kalipha Jawla har precis den energin det här laget behöver. Adrian Edqvist- den energin och den kampen han tar hela tiden! Och så Ali Suljic förstås. Bollsäker, trygg och i går dessutom den snyggaste frisyren på planen.
Och hela laget. Absolut HELA. Ett team som jobbar för varandra. Där har Livani redan lyckats med sin idé om familjen på och utanför planen.
Jag satt intill två besökare som satt och pratade om gamla tider. Om hur det hade varit om Graham Potter hade stannat som tränare. All ära till Potters som är en legendar som satte Östersund på fotbollskartan. Han skapade magi men det är väl ändå dags att rikta blickarna mot nuet och framtiden och se vad som kan hända med det här laget?
Under firandet i omklädningsrummet tog materialaren Moubarak som vanligt taktpinnen och dominerade. Omklädningsrummet kokade och vid dörren stod hjärnan bakom det hela och myste. Livani var nog redan steget in i nästa match.
MALIN A JUNKKA
Dela artikel