Detta är en åsiktsartikel och innehållet är skribentens eller skribenternas egna uppfattningar.
Första halvlek mellan GIF Sundsvall och ÖFK fick priset som säsongens tråkigaste halvlek. Det kröp i kroppen på mig, jag började nästan att städa istället men ÖFK hade kontroll och bollinnehav så det kändes inte hotfullt. Men det gick sakta. Särskilt sedan man hade Frankrike-Norge matchen på näthinnan.
Men snabbt efter pausen fick vi se ett mäktigt skott från ”Sheriffen” Curtis Edwards som måste ha gått i många kilometer i timmen. Giffarnas målvakt var chanslös och nu rörde det på sig. Högre tempo och mer chanser för oss. Och utdelningen kom igen genom ännu en tjottablängare den här gången från Simon Marklund. Både han och Edwards var osynliga i matchen mot Norrköping men nu klev de fram och levererade. Tre poäng skulle bara in före uppehållet annars hade det känts oroligt. Amar Begic kämpade på och var nära få göra ett mål men då var Giffarnas målvakt vaken.
Medan spelare, ledarstab och fans i ÖFK nu kan njuta av ett uppehåll får vi väl se vad som händer med krisande Sundsvall.
Om jag ska ge mig på att summera den här första delen av säsongen för ÖFK så ger jag laget fyra i betyg på en skala av fem. Vi var bottenlagstippade, fick in en ny huvudtränare och i stort sett ett helt nytt lag. Mycket skulle ordnas upp på kort tid men redan Svenska cupen visade något som faktiskt hållit i sig under denna del av säsongen. Ett stabilt lag med med många enskilda talanger. Och det har visat sig vara en gudagåva att Edwards och Widgren valde att komma hem. Utan dem hade vi inte varit lika bra.
Visst hade jag önskat se fler mål från våra anfallare men många andra har tagit ansvar och gjort mål. En trevlig återkomst sker också efter uppehållet då Jabir Abdihakim Ali förstärker laget ännu en gång. Det ser jag fram emot! Jag tror han kommer bidraga med ett antal med ett antal mål snabbt. Men som sagt vi är femma med 22 poäng med 6 poäng upp till ledaren Falkenberg. Mycket bra.
Nu hoppas jag att spelarna, både de som reser bort och de som stannar kvar, får en avkopplande ledighet. Min tanke går alltid till de som har 1000 mil till sina familjer och inte har möjlighet att åka hem, som Sunday, Adjo och Olywayemi exempelvis. Tänk vilka uppoffringar de gör för fotbollen, ÖFK och för att få en fin framtid för sina familjer!
18 juli är det dags igen men spelarnas återsamlas så klart före det för att träna och spela träningsmatch mot Örebro den 11 juli. Den träningsmatchen sänds i ÖFK+ appen. I väntan på det ska jag njuta av VM, se Sverige krossas av Frankrike och förhoppningsvis få lite sol på mig. Vi ses på arenan!
MALIN A JUNKKA
Dela artikel