Detta är en åsiktsartikel och innehållet är skribentens egen uppfattningar.
Små ytor och ÖFK:s mittfältare stortrivs med sina wingbacks som sliter hårt. Långa välplacerade crossbollar från Widgren och vips byter ÖFK snyggt sida. Bra nedtagningar och snabba pass. Just nu får publiken njuta av underhållande fotboll när ÖFK spelar. Särskilt på hemmaplan där man vet man exakt hur konstgräset fungerar och hur bollen studsar. Men även på bortaplan ser det bra ut. Har ni hört nåt gnäll i år om att man inte är van spela på vanligt gräs? Nej, inte jag heller.
Årets trupp är inga gnällspikar. Och det handlar inte om enskilda personer förr eller nu. Det handlar om en kultur i laget, en inställning. Det finns inget att skylla på förutom sin egen insats. Om alla gör sitt bästa och ger det där lilla extra i luftrummet, i duellen eller i löpningen så blir det resultat. Ett resultat som just nu fört oss till toppen av tabellen. Smaka på den!
Det kan fort gå utför i den jämna Superettan men den här truppen har visat att något är på gång. Det finns en bredd och det finns en klockren taktik i bytena har det visat sig. Och att tränarduon har valt att spela i stort sett samma elva i varje match gör att spelarna på planen faktiskt börjar veta var de har varandra. De kanske inte kan hitta varandra i sömnen som spelarna i de högsta ligorna kan men det blir mer flow och spelet fungerar.
I början av säsongen var vi glada för att defensiven såg trygg ut. Nu gör vi även mål och skapar ofta lägen! Simon Marklund är så bra så man börjar bli livrädd att andra lag börjar dra i ”Pites” egen GOAT.
Curtis Edwards bjuder på läckerheter och man riktigt ser hur han njuter av att lira på Jämtkraft Arena. Och publiken älskar honom. Jag ser att fansen som talar om honom blir tårögda. Edwards själv tror att nyckeln är att laget gjorde en bra start i år, att det byggde självkänslan. Han berömmer också Widgren som bygger upp spelet och Simon Marklund som han menar är Superettans bästa 10. Men han säger också att det blir lättare att spela matcher när alla spelare håller hög nivå, vilket de gör nu.
Att hålla ”bänken” på tå är oerhört viktigt. Det svänger så snabbt i fotbollen. En given elva blir plötsligt annorlunda på grund av avstängningar, dålig form eller skada. Därför är det verkligen tränarnas roll att få samtliga att känna sig viktiga även om det dröjer med matchtid. Det tycker jag att de verkar göra. I går fick den unge backen Abodi Quasem gå in istället för Widgren med 15 minuter kvar. Han gjorde sitt jobb med bravur! Det visar på psyke! Mario väntar fortfarande på sitt första mål men fick i går göra en assist till Marklund. Molls Donalds insatser växer också. Sakta men säkert! Alla behövs.
Nästa match är frassen Hugo Azzi avstängd. Då får vi se hur elvan mot Oddevold ser ut nästa helg! Suljic är tillbaka och sitter på ovärderlig erfarenhet och spets!
Summa summarum: säsongen 2026 är jämn och oerhört intressant! Jag tycker vi tar match för match nu och njuter av att inte ligga i botten! Hur kan man inte tycka fotbolls är kul?
MALIN A JUNKKA
Dela artikel