Detta är en åsiktsartikel och innehållet är skribentens eller skribenternas egna uppfattningar.
Jag älskar ÖFK. Vi börjar där.
Jag älskar det rödsvarta laget som vunnit på Emirates och som förenat en stad i stolthet men som också gått igenom extremt tuffa kriser och tider. ÖFK:s livskurva påminner om hur mitt eget liv och så många andras ser ut. Men i fotbollens tecken.
Ibland är det goda tider, bubblet ligger på kylning redo att poppas upp. Men så blir det förändringar likt en lågkonjunktur. Det måste sparas in, en del sviker när livet bjuder på tråkiga överraskningar. Andra står kvar. Och så kommer det bättre tider igen. Och så håller det på.
Det går att lyckas med elitfotboll i Jämtland. Även om det är ett ställe som kanske inte lämpar sig allra bäst för att locka spelare, ledare och sponsorer med stora plånböcker. ÖFK har lyckats bita sig fast. Ibland med omöjliga odds mot sig. Men här är vi med vårt lag i Superettan. Just nu på negativ kvalplats, en trettonde plats. 21 poäng som måste blir fler.
Drömmarna om en topplacering i år har dem som hade sådana fått ge upp. Realisterna som drömde om en stabil säsong börjar bli lite oroliga nu och rädslan för kval har börjar krypa fram.
Men framgång kräver att så otroligt mycket ska stämma. Ett fotbollslag är som en klass på skolan. Alla är olika individer som drömmer om framgång och en karriär eller goda betyg. Och så har vi tränaren eller läraren som ska få skeppet att flyta. Få spelarna och eleverna att våga tro, att lyckas. Men vi har också alla omkring. Sportchefen eller rektorn. Ja ni fattar vad jag vill komma till.
Men alla är viktiga för att det ska fungera. Även du och jag som supportrar. Utan fans finns det ingen klubb och inget hopp hos spelarna.
Och tålamod är det tråkigaste ord jag vet men håll ut allihopa. Det är bara för oss rödsvarta att gilla läget och fortsätta stötta och älska vårt lag. Det är värre för tränare och spelare som faktiskt jobbar med detta. Vi står vid sidan av och följer detta som en show och som nöje.
Förlust med 1-3 i ett derby mot Sundsvall smärtar och irriterar. Men GIF har ett bra lag i år. Men vi gav dem två mål i form av en straff och en bjudning. Sådant hör också till.
Det var skönt att se ett kliniskt avslut från Chovanie Amatkarijo på slutet, en spelare med stort hjärta för ÖFK och som dessutom kan bli vår räddning i höst om han fortsätter spela som i går. Jamie Hopcutt livade också upp på planen under sina minuter.
Så kom igen nu! Vi är inte på en begravning! På tisdag är det Svenska cupen-match mot Täby på tisdag. Och visste ni att devisen #vigerossaldrig som kom från ÖFK:s förste ordförande för många, många år sedan myntades efter inspiration från fans i hockeyns värld?
Vi tycker att vi håller fast vid den!
MALIN A JUNKKA
Dela artikel