Detta är en åsiktsartikel och innehållet är skribentens eller skribenternas egna uppfattningar.
Förväntningarna på en ny välspelad match fanns där och det envisa regnandet upphörde precis lagom till matchen. Startelvan var snudd på densamma förutom att Sebastian Karlsson Grach startade på topp istället för ”Quimi” Ordonez som var avstängd. Det kanske inte var samma flyt och driv som i matchen mot Degerfors men alla kämpade på. Och trots att Varberg tog ledningen i 37:e minuten låg det ett lugn över Jämtkraft Arena. En sorts tyst överenskommelse mellan publik och spelare att det här var en vinstdag för hemmalaget.
ÖFK ägde bollen, hade 67 procents innehav, och alla jobbade hårt. Yannick Adjoumani serverade gång på gång perfekta inlägg från sin kant och på en av bollarna träffade Karlsson Grach så lyckligt att bollen gick in i mål.
På sidan av planen värmde ett hungrigt gäng upp, hungrigast av dem alla; Malcolm Stolt. Äntligen skulle han få spela match efter upprepade virussjukdomar från januari till juni. Publiken jublade när han kom in på plan och jag fick gåshud. Det gick nästan att ta på hans glädje där ute på planen. Att inte bli frisk och se sitt lag från sidan under halva säsongen är inte lätt och det har garanterat funnits stunder då Stolt tvivlat på om han skulle bli av med sjukdomskänslan och huvudvärken som kommit som ett brev på posten direkt vid ansträngning. Men nu var han förenad med sina lagkamrater på planen där han ska vara.
Chanserna fanns där och i 87:e minuten var det många i rödsvarta tröjan som ville avgöra men till sist hamnade bollen hos Chrisnovic N´sa som dundrade upp den i nättaket. Yranhelgen som pågår för fullt hade lockat drygt 2 500 åskådare till arenan och jag tror att alla reste sig och jublade.
Det var Chrisnovic N´sas första mål och vilken dansglädje och målgest han bjöd på. Senare tackade den troende N´sa Gud på Instagram för sitt första mål. Och om det är någon som höjt sig sakta men säkert match för match så är det N´sa. Stor eloge till honom.
Efter firande med publiken var det dags för vinstritualen i omklädningsrummet. En efter en kom de in. Svettlukten låg tät som en dimma i lokalen och alla kramade om varandra.
Karlsson Grach hämtade in den stora högtalaren och huvudtränaren Magnus Powell inledde med att tacka laget och deklarerade att de förtjänade vinsten då alla nu i vecka efter vecka slitit hårt för att höja sig. Han lät rörd på rösten.
Sedan fick ledaren Moubarak Abdallah, själva kittet i klubben som Powell en gång sa om sin omtyckte kollega, hålla i det traditionsenliga firandet. Jag ska ärligt talat säga att jag inte hör vad han ropar men det är lika mäktigt att se denna segerritual varje gång, den här gången live. Och sedan tömdes några vattenflaskor på varandra i ren segerglädje.
I kväll väntar den högtidliga Yranlördagen. Många fans går garanterat ut och firar att ÖFK fortsätter att klättra tabellen.
Kanske är spelarna för trötta för att fira, vad vet jag? Om bara sex dagar väntar en ny match. Men den orkar jag inte tänka på ikväll. Jag kommer somna trött och lycklig och med en känsla av att det här laget nu är redo för en annan strid än den i botten.
MALIN A JUNKKA
Dela artikel