Detta är en åsiktsartikel och innehållet är skribentens eller skribenternas egna uppfattningar.
Vad kunde man vänta sig av ÖFK efter ett längre matchuppehåll i Superettan? Ärligt talat så cyklade jag till arenan med en sorts tomhet. Mina drömmar om en rivstart på säsongens andra halva kändes avlägsna efter träningsmatchen mot norska Levanger.
Men vad fick vi? Jo, en vinst med tidiga mål och en nästan total nedstängning av Degerfors annars så effektiva forwards. Deras målkung Dijan Vukojevic blev till sist lika frustrerad som matadoren i Kalle på julafton. Det kändes som han ville slita av sig tröjan och sina flätor när saker inte gick hans väg som det brukar. Han fick till sist ett tröstmål som nog många tyckte var offside.
Nej, den här matchen stämde allt förutom en bränd straff av Eric Brendon, men som tur var avgjorde inte det matchen. Då hade den här krönikan haft en annan vinkel.
Nej, det var ett effektivt ÖFK som genast visade vem som bestämde på Jämtkraft arena. ”Myko” Mykola Musolitin visade vägen genom sitt resoluta skott som blev 1-0 och publiken visste inte vad man skulle våga känna och tro. Jag tyckte väl att Jamie Hopcutts skor glänste lite extra i solen under uppvärmningen och så fick han också göra sitt första mål sedan återkomsten. Ett välplacerat skott som påminde om fornstora dagar.
”Det här var inte vad man trodde” hördes supportrarna kommentera och visst ökade tempen på arenan rejält efter de två målen. Simon Marklund var som pånyttfödd och gjorde assist till bägge målen och levererade läckerhet på läckerhet. Nästa match gör han mål!
Och Adam Ingi Bendiktsson känns väldigt intressant i mål. Hans spänst och lugn imponerar trots hans unga ålder. Han verkar stortrivas i mål.
Men den viktigaste pjäsen enligt mig är fortsatt mittbacken Ali Suljic. Många med mig blev rent ut sagt livrädda när han liggande tog sig för knäet efter en smäll och grinade illa. Fysion Jenny Larsson fick undersöka honom noggrant innan hon sprayade knäet kallt och gav honom klartecken att köra igen. Han är som en mur. Huvud, fötter och psyke tillsammans i en superkombo.
Och som tränaren Magnus Powell sa efter matchen så är konkurrensen på topp och bänken är superstark. Min känsla säger att detta bäddar för att ÖFK kan bli det farliga lag de var tippade att bli i Superettan i år.
Tänk att fotboll kan vara så underbart kul!
Jag längtar redan till Varbergsmatchen på lördag! Då ska vi väl förhoppningsvis också slå publikrekordet i år.
MALIN A JUNKKA
Dela artikel