Jag missade min första hemmamatch på Jämtkraft Arena på väldigt länge i går. Det är inget jag gillar att göra men nu hade jag bokat en resa. Och med tanke på det oflyt ÖFK haft i sina senaste matcher så tänkte jag till och med tanken att det kanske skulle betyda tur om jag inte var på plats.
Flyget var försenat och när jag landade så visade det sig att transfern inte väntat på mig så det behövdes en annan lösning. Matchen hann börja och där stod jag på flygplatsen i Genève och försökte spana efter en kille som tydligen varit med på samma flyg som mig som kunde tänka sig köra mig och min kompis till Chamonix. Många samtal och sms senare så löste det sig samtidigt som jag försökte få grepp om en match där hemma som tydligen börjat väldigt bra. Mitt nät på mobilen krånglade så jag var beroende av rapporter på SMS hemifrån.
-Mål!
-Första minuten, Suljic på nick efter hörna.
-Va???
-Yes
Jag blev lite lättad samtidigt som jag undrade om vi skulle överleva skjutsen med den okände mannen som körde oss i sin högerstyrda bil genom slingriga vägar i lite för hög hastighet.
Pling! Nytt SMS.
-1-1
-Nej!
-Fan!
-Självmål.
-Men va fan!
Jag tror jag fick samma känsla som alla andra på arenan trots att jag var flera hundramil därifrån. Vi kommer att förlora poäng igen! Men väldigt snabbt plingade det till i mobilen igen och jag började inse att jag missade en händelserik match där hemma.
Jag andas ut lite där i bilen med mannen som fortsatt kör i väldigt hög fart. Jag håller i en artig konversation om hans hamstring medan jag sneglar på mobilen och vill fokusera på rapporterna från matchen.
-Ajaj 3-2. Blir nervöst igen.
Jag blir tyst i bilen och svarar på sms:et.
-Men vad fan!
Nya sms:
-3-3.
-Suljic gick ut sen två mål bak. Men h-vete!
-Kan de vända?
-Ja. ÖFK pressar.
-Straff igen.
-Brendon i krysset!
-Wow jag dör! Lycka.
Sedan uppstår en radioskugga där åker på slingriga vägar i Alperna utan att veta om ÖFK håller på att vinna eller förlora. Jag försöker få kontakt där hemma med mina desperata frågor.
-Vem pressar?
-Men blåser han inte?
-Vad händer?
Till sist får jag veta att det är slut och att vi äntligen har tagit våra älskade tre poäng. Jag kan bli närvarande med mina vänner.
Jag inser att jag missat något men det gör inget. Huvudsaken är att få se Powell och laget lyckliga och lättade igen. Och även om det tydligen inte var den bästa matchen vi spelat så skedde många viktiga saker som kommer att gynna oss redan i matchen på söndag mot Oddevold. Vi har visat att vi kan göra mål. Suljic klev fram på samma sätt som mittbacken från Ukraina, Mazur, gjorde när det behövdes som bäst, Karlsson-Grach hittade mål och Brendon fick äntligen tillbaka sin stjärnglans med sina två straffmål.
Och frågan är om jag måste hålla mig undan från arenan framöver för att vi ska vinna?
MALIN A JUNKKA
Dela artikel