Detta är en åsiktsartikel och innehållet är skribentens eller skribenternas egna uppfattningar.
Trivs du med ditt jobb? Antagligen hör du till merparten i vårt land som går till ett kontor, slår på datorn eller sätter dig i kassan, tar en kopp kaffe och jobbar och levererar i det dolda. Livet rullar på och du hoppas på en någorlunda löneförhöjning varje år. Men för att få guldkant på tillvaron kanske du följer ett lag i någon idrott som ger dig lite berg- och dalbana. Laget du följer gör så du känner hopp, förtvivlan, ilska, lyckokänslor och framför allt flyttas fokus till något helt annat är vardagsbekymmer för en stund.
ÖFK är mitt lag som ni vet. I går menade Magnus Powell att han och laget hade en dålig dag på jobbet när de förlorade med 2-1 mot division 1 laget Karlberg i Svenska cupen. Han var förstås besviken och upprörd. Jag vet inte hur spelarna kände sig men jag antar att de inte sov en blund i natt. Att ha en dålig dag för dig eller mig på jobbet är tungt men att i strålkastarljuset på fotbollsplanen ha det är snäppet värre. Tränarna ställs till svars vilket de ska och spelarna får bära hundhuvudet. Och det är precis som sig bör i idrottens värld där resultat räknas i varje match. Det finns ingen plats för en dålig dag på jobbet som för dig och mig. Det är i alla fall inte accepterat.
Jag tog ord som fiasko och katastrof i min mun och orkade inte ens se de sista 10 minuterna av matchen. Jag hade trott att de skulle få njuta av den här matchen och sedan fira i omklädningsrummet. Men icke och det var alldeles för länge sedan nu. Jag lider med spelarna och tränarstaben. Jag vill se de glada och därmed få alla supportrar glada.
Fansen var minst sagt förbannande på sociala medier och hade förväntat sig mer av sitt lag förstås.
Och jag somnade med massa frågor. Den stora frågan var; varför joggade vissa av spelarna hem när det vankades farligheter för Adam Benediktsson i hemmamålet? Varför i helvete, ursäkta språket, ger man inte 110 procent för sin lagkamrat då?
En annan fråga var hur laget lyckas med att spela så ojämnt som man gör? Var försvinner kvalitén emellanåt? Sitter det bara i huvudena eller vad är det som påverkar detta?
Och varför är det backarnas år? Hur långt kan ett lag ta sig utan att anfallsspelarna kommer igång rejält med målskyttet?
Jaja, den här matchen gav ÖFK oss återigen en massa funderingar långt ifrån våra alldagliga bekymmer. Tyvärr var det besvikelse vi fick känna denna gång, långt ifrån glädje.
Men allt är inte nattsvart. Vi har kvar vårt lag i Superettan och där väntar en hemmamatch mot Skövde nu på söndag. Vi har 33 poäng kvar att spela om fram till 9 november. I dag sitter vi på 23 poäng och en 11:e plats. Om alla rycker upp sig nu, plockar fram vinnarskallarna och krigar för att undvika strecket och allt vad det innebär kanske vi kan göra en bra höst?
För hur var det nu igen? Hoppet är det sista som överger en när man följer sitt lag. Och det väljer jag att känna inför söndagens match!
MALIN A JUNKKA
Dela artikel