Ännu så länge har Graham Potter inte uttalat sig efter beskedet att att han lämnar Östersunds FK.
Nu väljer han att skriva ett öppet brev:
”Det är väldigt svårt att uttrycka mina känslor när jag nu ska säga adjö till alla som är kopplade till Östersunds FK.
Jag har haft en fantastisk tid!
Jag flyttade hit med min familj för sju och ett halvt år sedan. Jag oroade mig över hur jag och min familj skulle trivas i klubben, trivas i en ny stad och trivas i helt nytt land.
När jag nu lämnar så har jag fått vänner till livet på en plats där två av mina barn föddes. Jag tar med mig minnen som alltid kommer att finnas kvar inom mig.
Jag har givetvis oerhört många att tacka en sådan här dag. Alla som varit till ett så oerhört stöd till mig och min familj. Utan det stödet, hjälpen och vänskapen hade jag aldrig kunnat åka härifrån med mina minnen, erfarenheter och de underbara matcherna som vi har spelat.
Jag måste börja med att säga ett stort tack till mannen som förde mig till Östersund. Jag kommer för evigt att vara tacksam att han gav mig den här möjligheten. Han är min vän för livet.
Daniel Kindberg, det har gått drygt sju år av skratt, tankeväckande konversationer, besvikelser, framgångar, frustration och glädje. Du är en verkligt unik man som jag har haft nöjet att jobba med och skapa något som har gjort en skillnad.
Jag vill också tacka alla som har arbetat bakom den stora scenen på ÖFK. Det finns så många att jag inte kan nämna dem alla. Men ett särskilt tack till Lasse Landin och hans underbara familj för deras stöd och vänskap. Jag vill också tacka Bengt Olsson som tog hand om mig och min familj när vi anlände. Jag kommer att minnas samtalen och skratten!
Ett särskilt omnämnande till min vän Jonas Nilsson. ”Alan”, som han kärleksfullt kallas, har varit på resan från början. Vi har delat så många roliga tider. Jag saknar redan Champions League-nätterna och en magnum med pojken från Fränsta!
Sist men inte minst vill jag nämna legenden ”Våfflan”. Han lärde mig mina första ord på svenska (alla de ord som inte var rumsrena) och han har alltid varit en trygghet för mig under tiden i ÖFK.
Som jag redan sagt är det så oerhört många som jag kan tacka för vad de har gjort min tid i Östersund så speciell. Naturligtvis måste jag nämna alla de människor som jag har haft glädjen att jobba med dagligen i min tränarstab. För det först Björn Hamberg som jag har jobbat längst med. En bra kille och stort stöd till mig. Utan hans hjälp skulle vi inte ha uppnått allt vi har gjort.
Det har förestås varit en speciell tid med många olika situationer. Vi har delat besvikelser, vi har firat framgångar, vi har letat efter lösningar och stött på problem. Men vi, Billy Reid, Kyle Macaulay, Jenny Larsson, Linus Ericsson, Johanna Almgren och Björn Hamberg, alltid behållit en respektfull tillit och ömsesidig respekt. Utan dessa speciella människor skulle jag inte ens vara hälften av den person som jag är idag. Jag tackar er från botten av mitt hjärta.
Jag skulle också vilja säga tack till alla som är kopplade till den svenska fotbollsfamiljen. Det har verkligen varit väldigt speciellt. Från de högsta ledarna till alla spelare som alltid varit respektfulla. Tjänstemän som gör ett svårt jobb men gör det med professionalism och värdighet. Media som jag själv tycker att jag har haft enormt bra kontakt med. Alla har alla hjälpt mig att utvecklas och växa och för det är jag så tacksam.
Svensk fotboll och alla dess anhängare kommer alltid att fylla mig med stor stolthet. En stolthet att jag fick arbeta och bidra till ett fantastiskt land med stora människor.
Till alla jag har träffat längs vägen. Jag kommer jag att sakna er så mycket!
Självklart går speciellt ett speciellt tack och en stor kärlek från mig ut till våra egna supportrar och i synnerhet till de unika, underbara människorna i Falkarna. Ni har nog ingen aning om hur speciella ni är och jag kommer alltid att vara tacksam för hur ni har hjälpt mig, min familj och klubben. Jag tar med mig många fotbollsstunder och minnen som vi har har delat. Jag kommer att bära med mig det under hela mitt liv. Att jag fick ha en roll i denna underbara klubb fyller mig med sådan stolthet som jag inte förklara. Jag älskar er!
Slutligen till alla fantastiska spelare jag har jobbat med! Det har varit en ära att dela mitt liv med er. Jag har hela tiden sagt att de viktigaste personerna i en fotbollsklubb är spelarna och supportrarna. Vi ska vara lyckliga att vi har kunnat skapa en miljö där det förhållandet kan blomstra.
Spelarna har varit en tillgång för sig själva och sina familjer. De har rest sig från bakslag och har flyttat sig ur sina komfortzoner. De har varit en inspiration för mig och för många andra. Som jag sagt förut. Utan dem hade jag inte varit någonting och jag ser fram emot att se dem fortsätta, växa, utvecklas och vara framgångsrika i vad de än väljer att göra med sina liv.
Jag kom till ett kallt Östersund för sju och ett halvt år sedan. Jag skulle träna ett klubblag i den svenska fjärdeligan.
Nu lämnar jag en etablerad Allsvensk klubb med bra ekonomi, en talangfull spelartrupp och en stolt stad. Jag kunde inte ha gjort det utan hjälp av alla som jag nämnt samt min fantastiska familj.
Framtiden för ÖFK är ljus. Klubbens hjärtslag är starka och det finns en bra grund att bygga vidare på.
Det är lätt att vara negativ och destruktiv, men med det vi har gjort tillsammans visar vi våra ungdomar att med en idé, med mod, med kärlek, med förtroende, med hårt arbete och med respekt är allt möjligt.
Som jag sa till killarna för sju och ett halvt år sedan vid vår första träningspass: Extraordinära saker uppnås av vanliga människor.”
I love you and thanks for everything! ❤🖤❤🖤❤🖤❤🖤❤🖤❤🖤❤🖤 "
/Graham Potter
Dela artikel