Detta är en åsiktsartikel och innehållet är skribentens egen uppfattning.
Jag vet inte vad Östers IF tycker men jag tycker att det blev ett väldigt rättvist resultat i går mellan ÖFK och laget från Växjö.
När Jabir inte fick in bollen i mål, även om det var så nära, och när Palomino inte visade samma målform som i förra matchen var det dags för en annan spelare att kliva fram. Emil Özkan avgjorde i matchens 95 minut 1-0 till publikens stora stora glädje. Jag har ännu inte fattat att vi lyckades skipa rättvisa i matchens slutminuter. Sådant händer så sällan.
ÖFK ägde den första kvarten. Edwards var tillbaka efter avstängning och rullade boll, Daniel Miljanovic var offensiv och skapade mycket och det kändes oerhört positivt för hemmalaget. Sunday, tillbaka från start, var stabil. Men när Östers målvakt tog en lämplig paus i det pressade läget förlorade ÖFK momentum och Öster kom tillbaka något. Vi hade ändå ett bra bollinnehav men skotten på mål var inte godkända. Antingen för enkla eller rakt på målvakten och de höga bollarna nådde vi inte upp till. Jag började tro att vi gick mot en poäng igen och började räkna på tabelläget.
Även himlen blev bli mörk och plötsligt slog en blixt teatraliskt ner på himlen bakom Rasmus Forsells mål. Domaren blåste av matchen och 20 minuter fick publiken vänta på att den skulle återupptas. Simon Marklund förklarade efteråt att det är jobbigt både för kropp och huvud med sådana pauser, även om spelarna försöker hålla igång. Regnet piskade publiken som delvis åkte hem eller tog skydd under taket. Jag smög in i en tom loge och fick plötsligt sällskap av ett gäng spelarfruar med barn. ”Heja pappa”, ropade ett av Curtis Edwards barn. ”Pappa” snurrade runt Östers spelare där nere på planen men bollen ville inte in. När regnet öste ner undrade ett annat av barnen ”Varför har vi inte en fotbollsplan med tak här?”. Det undrar jag med.
Jag hann lämna logen och spelarfruarna precis före ÖFK avgjorde matchen. Men de lär ha jublat där inne.
Jag måste erkänna att jag missade Özkans mål. Jag hade lovat att vara pizzabud klockan 15.15 till tonåringar och min hundvakt hemma som sedan skulle skynda på Yran. Och i och med fördröjningen med åskan så tvingades jag uppleva målet från bilen, inte på plats. Men oj vad jag ändå kände publikens sus.
Ibland blir drömmar verklighet! ÖFK behåller sin fjärde plats i tabellen och tar in något på topplagen. Välförtjänt! Och nu har vi dessutom bra konkurrens på målvaktssidan med Rasmus Forsell som fick hålla nollan i sin första match i år för ÖFK.
Och vet ni vad det bästa är? Det är match redan på fredag igen. Hemma mot Giffarna. En match som kan bli klurig. Giffarna som ligger sist i tabellen har absolut inget att förlora och vill så klart vinna ett Norrlandsderbyt i alla fall. Nu gäller fokus och att inte underskatta ett lag som har det tufft. Vi ses på fredag! En match i taget.
MALIN A JUNKKA
Dela artikel