Om Malin A Junkka:
Är i dag kommunikatör på Regeringskansliet med bakgrund som krönikör och journalist på Östersunds-Posten. Bästa fotbollsmerit, som icke talangfull tanig 16-åring, en andraplats i flick-SM i Stenungssund. Läs mer om den nya Supporterkrönikan här
Jag känner mig tung i huvudet, har lite ont i nacken och är hes. Är det möjligen en förkylning på gång? Nej, jag har just sett en ÖFK-match. Känner du igen dig?
Det slår aldrig fel. Matchen är slut, det spelar ingen roll om det blivit vinst eller förlust, spänningshuvudvärken kommer krypande. Det är en anspänning att hålla på sitt lag.
Oavsett huvudvärken så finns det inget som är mer humörhöjande som när laget tar tre poäng. Rödsvarta som jublar och spelarna som går runt och tackar publiken med stora leenden. Powell, Lundin, Origi och Moubarak som lättade kramar om varandra. Det är så fint!
Supportrarna går med lätta steg till bilen, alla kostar på sig ett leende och kylan som nyss lamslog oss är som bortblåst. Hemma är man helt klart mer snackig vid middagsbordet och man sover gott. Det är rena rama terapin.
Och det är precis vad fotbollen är. Terapi. Har du ett lag att följa, som du älskar, är det bara att gratulera. Jag förstår ärligt talat inte hur man kan leva utan fotboll?
I samband med terrorattentatet i Bryssel förra veckan när två svenska supportrar fick sätta livet till blev världen chockad över den råhet som uppvisades. Att något så positivt som en landslagsmatch blev förknippad med döden, det mest definitiva. Det är fruktansvärt!
Den blågula tröjan blev livsfarlig att bära och de drabbade männen (det hade lika gärna kunnat vara du eller jag) blev enkla måltavlor för någon som ville hämnas mot landet Sverige. Sportkommentatorerna påtalade chockade att fotbollen trots allt bara är en lek, en oviktig sådan när supportrar i närheten av matchen fått sätta livet till. Matchen avbröts med all rätt.
Men den här ”leken” som vi kallar fotboll är också livsviktig för så många. När världen känns otäck, farlig och allt är upp och ner så är det så oerhört skönt med något som flyter på precis som vanligt. Fotbollen ger en känsla av normalitet.
När jag vill glömma alla omänskliga bilder jag sett från Gaza, Israel eller Ukraina och vill vila tankarna från tråkigheter, då finns det inget ljuvare än ljudet på en fotbollsarena. Att få kastas in i dramatiken på planen och sedan läsa och höra alla analyser om spelare och matchen i efterhand.
Att se Keita rädda en straff och tysta den högljudda Gais-klacken, eller se Hedenquist snyggt nicka in sitt andra mål och därefter se laget glädjas tillsammans. Det ger en massa bra känslor.
Mina kompisar plöjer serie efter serie. Ofta känner jag mig rätt bortkommen när samtalsämnet är nya serier. Ibland har jag undrat varför jag inte fastnar för dem men nu vet jag. Jag har fotbollen och den bjuder på den dramatik som behövs. Blir det någonsin tråkigt med ÖFK? Nej! Och även om det ibland är ett rent fotbollshelvete att följa det här laget så har mitt liv blivit så mycket roligare sedan ÖFK blev en del av min vardag.
Så glöm mindfullness eller dyra terapitimmar – hitta ett lag att följa och börja gå på fotboll! Du kommer garanterat vara i nuet, punkt slut.
Nu hoppas vi på en fin match med tre poäng på lördag!
Dela artikel