Läs mer om Supporterkrönikan här.
Jag såg en reel häromdagen efter Champions League matchen mellan Real Madrid och Bayern München. En supporter som låg och kved på golvet efter Bayern-förlusten och i hans tankebubbla kunde man se hur han drömde att han var ett Real Madrid-fan i stället.
Så kände jag mig efter matchen i dag. Kvidande med tankar om hur det skulle vara att hålla på ett lag med flyt? Varför inte Brage som just nu är på en andraplats eller kanske IK Oddevold som lyckats skrapat ihop 11 poäng på sju omgångar?
Som ÖFK-supporter är man härdad. Klubben har gått igenom det mesta under sin relativt korta levnadsperiod. Toppar, dalar och mellanår. Vi har tagit oss ur måltorka och kämpat ihop till poäng för att överleva. I år tippades vi bli ett av topplagen men efter sju omgångar är vi på en näst sista plats i ligan med våra sex poäng. Näst sist. Smaka på det.
Det värsta med det här är att vi faktiskt spelar riktigt bra stundtals. Men betoning på stundtals. Det finns chanser, vackert spel och flyt – stundtals. Men övriga stunder tappar vi markeringar, ger bort frilägen och förlorar skärpan. Vi finns där inne i boxen, det händer saker men bollen fipplas bort innan skotten kommer.
Jag vet inte hur många gånger jag skrek; Jag orkar inte! under dagens match. Och jag kan bara gissa mig till hur spelarna känner. Vilket slit utan utdelning av de där 3 poängen. Det tar hårt. På humör och kropp.
Hur, hur, hur? Min hjärna jobbar. Superfina individuella prestationer men det räcker inte till det vi behöver just nu, poäng.
I dag fick vi vara glada i cirka 2 minuter när kämpen Adjoumani gjorde ett så vackert mål och kvitterade till 1-1. Det första målet på bortaplan i år! Men säg den glädje som varar för evigt. Snabbt fick Brage tyst på oss och tog ledningen igen. Och sedan gick klockan alldeles för fort och slutsignalen ljöd.
Brage verkar bli ett topplag i år så en förlust i sig mot dem på bortaplan är inte så märkvärdigt men eftersom mönstret upprepas match efter match så börjar det kännas jobbigt. Ligan är jämn och en vinst i dag hade tagit oss en rejäl bit upp i tabellen men nu står vi på näst sista platsen tills något annat händer!
Men det där med att byta lag? Det finns förstås inte. Skulle någon göra en röntgen av mitt hjärta skulle ÖFK-symbolen synas där. Det gäller bara att kriga på och lita på att vi brukar vara som bäst när vi blir eller är underdogs. Kvaliteterna finns där men Powell och hans stab har inte haft det lätt när det gäller att få till en stadig startelva på grund av ovanligt många skador och jobbiga sjukdomar. Vi behöver tiden och säsongen är trots allt lång.
Låt oss vara förbannade och besvikna i kväll men i morgon är det en ny träningsvecka med nya mål. Lite tunga perioder har inte stoppat ÖFK förr och ska inte göra det nu!
”Sida vid sida vi lyfter det här. Fjällen är fond till det här”.
MALIN A JUNKKA
Dela artikel