När Simon Kroon var 14 år tvingades han välja mellan hockey och fotboll. Vem vet hur det hade gått för hockeyspelaren Simon Kroon? Men med facit i hand så var fotbollen ett bra val.
– Jag har fått betalt för att spela fotboll sedan jag var 15 år. Det är inte många som får den chansen, säger ÖFK-spelaren.
Jag möter Simon Kroon sent en eftermiddag i december. I Akademihuset lyser flitens lampa och vi lånar köket för att göra en intervju. Östersunds fotbollsklubb har just haft spelarnas matchtröjor ute på auktion på Tradera. Simons tröjor budades hem och ska signeras innan intervjun kan starta.
Med en energidryck i handen så börjar Simon att berätta hur allt började. Han föddes 1993 in i friidrottsfamilj med pappa Johnny och mamma Annica. Pappan var Sveriges främste medeldistanslöpare på 1980-talet och under åren 1985–2019 var han innehavare av det svenska rekordet på 1 500 meter. Simon och hans lillebror och lillasyster tävlade också men Simon fastnade för hela andra idrotter och på den vägen är det. Till sist var det fotbollen som fick ta all tid.
Simon var som tonåring liten och tanig och tvingades stanna kvar ett extra år i U17-laget. Något som kändes tufft då han åren innan dominerat mot sina jämnåriga och alltid spelat med äldre.
– Då kunde min pappa hjälpa mig mentalt. Han var också sent utvecklad och satte världsrekord som 12-åring och sedan fick han stryk av alla som 15-åring. Han sa att jag skulle hålla ut och kämpa.
Och det gjorde Simon. Plötsligt blev han längre och började utveckla muskler. På ett halvår gick han från U17 till A-laget i Malmö där en raketkarriär väntade.
Skulle du gjort något annorlunda under åren i Malmö när du tänker tillbaka nu?
– Jag skulle ha tränat ännu hårdare. Jag borde tänkt mer långsiktigt och inte bara på nästa match, att jag skulle få göra ett inhopp. Jag borde kört mer extraträning för att utvecklas mer.
Malmö är fortfarande hemma trots 5 år i Östersund.
– Jag har familj och vänner där och planen är att flytta tillbaka dit med sambon när det här är över, säger han.
Han tycker vintern är fin i Jämtland men lite för lång.
– Tänk om våren hade kunnat komma hit samma tid som den gör i Malmö.
Simon kom till ÖFK precis efter lagets Europaäventyr. Men saker och ting förändrades den våren han kom till klubben.
– Jag kom hit för att ÖFK spelade så jäkla bra fotboll men i samma veva försvann Graham och hans stab och många spelare också. Sedan blev det strul med ekonomin och allt. Det var svårt att hitta en ersättare till Graham och hans team. De har ju lyckats på den allra högsta nivån i världen har vi sett nu.
Sedan dess har Simon haft ett antal tränare och spelare har kommit och gått. Inget konstigt med det tycker Simon som tagit det professionellt.
– Det är så det är och ibland kan det vara skönt med en ny röst efter en tung period. Men det är klart att det kan kännas tråkigt när människan som man lärt känna försvinner.
Att laget kom femma i år tycker Simon är ett okej resultat ändå.
Vad tror du om ÖFK 2024?
– I år hade vi en skjuts från det vi upplevde året innan, alla i laget kände sig starka och vi tappade inte så många spelare. Nu är det många som väntar på förlängning eller på att få veta hur tränarna vill spela nästa år, säger Simon som inte vill spekulera.
Om du får önska, vilken spelartyp vill du ha in i laget?
– Ja det beror på hur tränarna vill att vi ska spela, vilken typ av spelare som behövs, men jag ser gärna en bra offensiv spelare.
Simon nämner lagkamraten Simon Marklund som en spelare som han ser fram emot att spela med.
– Tyvärr hann jag inte spela med honom i höst.
Orsaken till att Simon inte spelat i höst är att han fick behandling mot sin MS, Multipel Skleros en sjukdom i det centrala nervsystemet, under sommaruppehållet. Efter det har kroppen inte varit i form. Simon hade en bra försäsong ända från lägret i januari fram till mitten av maj. Då fick han en liten skada och sedan fick han behandlingen på sommaren. Nu har han fått ett nytt upplägg som innebär att han får sin MS-behandling, som sker via dropp, en gång per år i stället för varje halvår.
– Jag ska få den i december vilket passar mycket bättre. Jag tog den förra veckan. Nu är det uppehåll och jag har tid på mig att komma ikapp.
Sjukdomen som Simon diagnostiserades med år 2020 efter många undersökningar är obotlig och något som han tvingas leva med. När beskedet kom snurrade många tankar i hans huvud.
– Det var inte bara fotbollen, det var mycket annat jobbigt. Jag fick svårt att andas och kände panikångest och oro.
MS-skovet började med bortdomningar och stickningar i övre delen av ryggen och högra armen och senare även i fötterna. Men så illa som det första skovet var har det inte varit sedan behandlingen sattes in.
– Men de skador jag har fått försvinner inte. Om jag blir förkyld så kan det kännas igen eller om jag blir väldigt nervös eller stressad. Jag hade så på kulturshowen när jag skulle fram och sjunga. Jag kunde knappt ta mig till mikrofonen för att fötterna och benen var bortdomnade.
Beslutet att fortsätta med fotbollskarriären har inte varit helt givet. Men eftersom kärleken till sporten är så stark så vill Simon det. Han har ett år kvar på kontraktet. Utmaningen just nu är att bygga upp och hitta en balans. Det får inte kosta på för mycket för kroppen. Att göra sprinter längs med kanten och ständigt få hög puls passar inte Simon längre. Att vara på mittfältet i ständig löpning i jämnare tempo funkar bättre för hans kropp. Just nu befinner han sig i en uppbyggnadsfas men han är bestämd:
– Jag ska vara redo till säsongsstarten i Superettan i april!
I dag har Simon en annan syn på målbilder och han jobbar ständigt med att vara mer nöjd med sin egen insats. Och även om alla tycker att han spelade riktigt bra under våren 2023 så var han själv inte nöjd.
– Jag har svårt med ”good enough”. Jag har så höga krav på mig själv. Man borde vara tacksam över att jag kan spela och sänka kraven men sådan är inte jag. Det har lett till många besvikelser.
Det svåra med sjukdomen är att formen kan variera från dag till dag utan att han vet varför.
– Jag kan känna mig i god form dagen innan match men när jag vaknar matchdagen kan kroppen vara helt slut. Det är så svårt att hantera. Men jag har lärt mig att spela på ändå. Det funkar och är inget som syns utåt.
Rutiner och sömn är a och o för honom. Det är också något han jobbar med.
– Ibland när jag blir knäckt av det här så skiter jag i rutiner och då blir det inte bra.
Vad gillar du att göra när du inte är på gymmet eller tränar fotboll?
– Jag tycker det är jättekul att spela golf men jag har inte spelat ett skit i år. Jag spelar tv-spel i perioder, Call of duty, det är socialt också och man kan spela med lagkompisarna eller andra.
Annars gillar han att kolla filmer och umgås med sambon och vänner.
Vem är Simon Kroon som person?
– Ah det är svårt att säga om sig själv. Men jag vet att Cesar Weilid sa att han var lite smårädd för mig i början för att jag är så rak. Jag är nog väldigt rak och ärlig både mot spelare och ledare vilket kan vara både bra och dåligt.
Hur ska en bra tränare vara?
– En bra ledare om man ska lyckas få ihop en grupp med olika individer. Det finns alla sorter och det finns alltid någon som utmanar tränaren. Det gäller att behålla auktoriteten samtidigt som man är mänsklig. Dessutom måste man vara fotbollskunnig. Det är ett svårt jobb.
Jag ställer även den här frågan till dig; Vem skulle du ta med på en öde ö i ett år om du måste välja en lagkamrat?
– Då blir det Cesar Weilid. Det är han jag umgås mest med.
MALIN A JUNKKA
Simon Kroons kontraktsituation: Året ut 2024
Dela artikel