Det är genrep på Scenkonstverkstaden i Odenskog i Östersund. ÖFK-spelarna är alla klädda i beige toner och koreografin börjar att sitta näst intill perfekt. När kameran rullar och det blir skarpt läge plockar alla fram sina vinnarskallar.
Genrepet hålls på kvällen på Kristihimmelsfärdsdag. Koreografen Maria Ulriksson samlar alla spelare i en ring på golvet för en så kallad check-in som görs varje gång de ses. Hon förklarar att dagens mål är att få ihop alla individer till en grupp. I dag deltar i stort sett alla, även de som varit och är skadade. Innan dansen sätter igång får några gå iväg på order av Maria Ulriksson. De har nämligen tuggummi i munnen. Det får man inte ha.
Sedan ställer de sig på en rad, axel mot axel, och börjar köra koreografin som nu efter en vår av träning nästan sitter fläckfritt. I början hörs lite fniss och skratt men ju längre in i träningen de kommer desto mer seriöst blir det och alla ger allt. De uppmuntrar varandra och kemin i gruppen är bra.
Det närmar sig slutet för årets kulturprojekt, i alla fall när det gäller spelarnas insatser. Resultatet kommer att presenteras i en minidokumentär som har premiär i höst. Det handlar om spelarnas dansresa mot målet. Efter sista genrepet kommer Maria Ulriksson, fotografen Lina Johansson och kompositören Anna Sóley Tryggvadóttir fortsätta sin process och sammanställa dansfilmen.
-Jag jobbar för att det ska bli ett slutresultat alla kan känna sig nöjda med. Lina har en mängd inspelade sekvenser som vi ska sitta ned och titta på tillsammans, det jag sett hittills är så fint. Anna Sóley är nästan helt färdig med musiken, och där kan jag lova magi. Tillsammans ska vi väva ihop våra formspråk och bjuda på en kort dansfilm, cirka 5 minuter lång som jag valt att kalla för Flockflykt, säger Maria Ulriksson.
Premiären planeras just nu och filmen kommer att visas på digitala plattformar och sociala medier. Mer information kommer men den kommer att kunna ses av ÖFK-publiken och den vana kulturpubliken.
Hur har killarna utvecklats under den här våren?
-Störst utveckling ser jag i inställningen till mig och dansen. De tar dansen mer på allvar. Jag tror också det landat i dem att det krävs en hel del av både kropp och hjärna för att dansa. Därtill vågar de stå för att de vill göra det bra, något som jag upplevde var svårare för dem i början.
Onahi Abraham Ogbu tillhör en av dem som fått kliva fram som ledare på den här scenen. Dansen är, utöver fotbollen, hans hobby och det syns. På skolan hemma i Nigeria dansade han.
-Jag gillar det här. Det är bra för laget att göra något tillsammans utanför fotbollsplanen, säger han.
Henrik Norrby är med på sitt första kulturprojekt. Han är positivt inställd och tycker det blivit roligare för varje gång.
– Det här är bra för oss som grupp. Vi kommer närmare varandra och så är det skönt att tänka på något annat än fotboll ibland.
Norrby tillhör Fast feet guys-gruppen och visar upp sin talang eller om det nu är övningen som gett resultat. Kristian Novak, som fortfarande kör rehab för sin knäskada, är också med i den gruppen. Och det ser ut som om han aldrig gjort något annat än att dansa.
– Jag har musikalisk familj. Kanske har jag fått med mig något från det, säger han lite smått svettig efter passet.
Novak kan också glädjande berätta att hans knä blivit mycket bättre den senaste tiden.
Vill du nämna någon talang som kanske har en danskarriär när fotbollen är över?
-Jag ser många fina kvalitéer, och vill inte plocka ut någon specifik. Jag ser något i alla faktiskt, men de är mycket olika. Vi har några med riktigt tunggung i kroppen, andra med skarp närvaro och en del med en stor dos egen kreativitet. Och såklart de som faktiskt tycker det är svårt och kämpigt, men gör det i alla fall, säger Maria Ulriksson.
Fredrik Aasmund Eliassen, andretränaren, tycker att det är roligt och nyttigt för honom som tränare att deltaga i projektet.
-Vi bygger en ny kultur och kommer ut ur vår fotbollsgarderob där vi har givna roller.
Han känner igen vissa mekanismer på spelarna från planen.
-Jag lär mig mycket hur de fungerar genom det här. Grundtanken med det här är ju att utveckla människor utanför sin bekvämlighetszon.
Huvudtränaren Magnus Powell sitter och tittar på passet. Hans knän håller inte längre för dans.
-Jag unnar killarna det här, att få skratta och ha roligt.
Och han är imponerad över hur snabbt de lärt sig allt.
Passet avslutas med en ”check-out” där alla spelare får säga hur dagens pass varit. Aly Keita berömmer danstruppen.
-Det var kul att se er alla, en del var fantastiska, säger han.
Mykola Musolitin tycker att alla jobbade ihop som på fotbollsplanen och Sporrong säger att han blev imponerad av Fast feet guys-gruppen.
I höst utlovas premiär och kanske plockas röda mattan fram. Det blir en premiär som du inte vill missa!
-Jag tror att fotbollspubliken kan tycka om att få se sina favoritfotbollsspelare dansa. Spelarna gör ett stort jobb här, både med att gå utanför sin comfort zone, dansa och samarbeta i verket. Jag hoppas de kan inspirera flera att dansa, säger Ulriksson.
MALIN A JUNKKA
Läs mer om kulturprojektet här:
Dela artikel